Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kade hon bedröfvad och resignerad
på hufvudet.
»Att tänka sig, att det icke är
annat än fåfänga, jämmerlig fåfänga
på båda sidor!» sade hon klagande.
»Saint-Lambert är rädd för, att’folk’
skall undra öfver, att han fortfarande
kan vara vän med en man, som älskar
hans älskarinna. Ja!» — hon mötte
hans smärtsamt undrande blick och
höjde stolt hufvudet — »hvad tjänar
det till att skräda ord ? Hela världen
vet ju, att jag är hans älskarinna, det
är blott af vänskap för min man, som
jag hittills icke har sagt det högt.
Och ni! . . . Af egensinnighet, af
manlig stolthet — hvad skall jag kalla
det ? — har ni beslutit att rubba, att
ödelägga det förtroende, som den ende
man i världen, jag bryr mig om, nu i
många år har hyst för mig. Jag gjorde
det för er skull,» tilläde hon gråtande,
»för det jag visste, att ni satte värde
o
på hans vänskap, och nu ... A, jag
kan icke lida den tanken, att han skall
komma till mig och säga: ’Du har
ljugit för mig! Du har gjort det en
gång, du kan göra det flera gånger
— jag vågar icke lita på dig mera’.»
Rousseau, som ansågs så litet
förfinad i jämförelse med societetens af-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
