Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
systers stigbygel och ansiktet nyfiket
nästan forskande vändt upp emot
hennes, gaf Monsieur d’Épinay den
begärda upplysningen. När de, efter
en kort men vänlig hälsning, ånyo
vände hästarna och i skarpt traf
sprängde bort från gården, medan
de alla i det starka skenet från den
nedgående solen ett ögonblick stodo
stilla och sågo efter dem från trappan,
sade husets herre långsamt, halft
af-undsjukt:
»Skall man tro de där bådas
ansikten, så måste det likväl här på
jorden finnas ett slags fullkomlig lycka.»
Rousseau var icke afundsjuk.
Hans förra misstämning och nervösa
trätgirighet hade helt och hållet
försvunnit, voro som bortblåsta, medan
f
han mellan Madame d’Epinay och
Francueil, tyst under deras samtal,
hvaraf han intet uppfattade utom
ljudet af de kära, förtroliga rösterna,
stilla vandrade genom parken. Han
kämpade själfförnekelsens stolta kamp
mot sitt eget hjärta och drömde om
den saliga lyckan att kunna älska
utan synd. När sedan Madame
d’Hou-detot och Saint-Lambert så
oförmo-dadt redo in på gården, kände han,
i samma stund han stod framför dem,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
