Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»jag säger eder, tro mig: den största
lyckan är att äga och behärska sin
egen själ.»
Madame d’Epinay stod ännu kvar
bredvid Rousseau. Hon vred
huf-vudet och såg förvånad, skarpt på
honom från sidan. Han kände det
och vände sig emot henne — hon
sänkte långsamt, allvarligt ögonen för
hans klara och ljusa blick.
De öfriga gingo en efter annan in
i hallen; de hörde de högklackade
skornas klapprande mot marmorgolfvet,
och dörrar, som öppnades och slötos.
Men Madame d’Epinay och
eremiten stodo ännu kvar öfverst på
trappan. Nu var det blott en smal,
gyllene rand kvar af solen — den
gled långsamt ned bakom träden.
Det blef ett ögonblick alldeles tyst
omkring dem. De hörde ett par stora
fåglar flaxande slå ned på taket öfver
pelargången. Så svepte plötsligt en
kylig, mild vindfläkt öfver deras
ansikten.
Madame d’Epinay drog pelissen
tätare om sina bara skuldror och vände
sig om för att gå in.
»Kom,» sade hon. »Det är
aftonbrisen. Nu är dagen förbi.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
