Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
guitarren, som låg ofvanpå locket till
det urmodiga, bristfälliga klaveret.
Hon satte sig till rätta i sin gamla stol
vid kaminen — långt ifrån honom —
och knäppte försöksvis, eftertänksamt
på strängarna, med lätt hopdragna
ögonbryn och hufvudet på sned.
Sommarkvällens skymning sjönk djupare
och djupare omkring dem, men ännu
kunde de se hvarandra — han borta
vid fönstret med hufvudet lutadt i
handen, hon i sin högryggade länstol,
med guitarren stödd mot den blanka,
sidenklädda skuldran, hufvudet lätt
böjdt tillbaka öfver den fyrkantiga
ringningens många spetsar.
Deras ögon möttes tvärsöfver
rummet, allvarliga och ömma. Så
formade sig de famlande greppen i
strängarna till en melodi — enkel och
ljuf, en smula vemodig, och hon sjöng:
Uamant que j’adore,
pr 11 ä me quitter,
d’un instant encore
voudrait profiter:
Félicité vaine
qu’on ne peut saisir,
trop pres de la peine
pour étre un plaisir!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
