- Project Runeberg -  Erik Grane. Uppsala-roman /
37

(1897) Author: Gustaf af Geijerstam
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

37

känsla. En vredgad stämning grep honom, ocb
denna alvarliga, sjungande människomassa retade
honom. Han blygdes djupt, ty han stod där ju
som en lögnare. Och när han gick fram inför
altaret, då blef det honom med ens tydligt,
hvilket bedrägeri man begår, när man träder fram
med församlingen och skrymtande böjer knä. Ett
hårdt hat bemäktigade sig honom, och när presten
lade sin hand på hans hufvud, uttalande
välsignelsen, kände han, hur han rodnade öfver sig själf.

Han satte sig åter i bänken, utan att böja
ned hufvudet, och på hemvägen yttrade han icke
ett ord.

När de kommit hem, gick modern fram till
honom och ville smeka honom.

Han höll henne tillbaka och sade med
darrande läppar:

— Jag gör aldrig om det.

Modern lät sina händer sjunka och betraktade
honom länge med ett uttryck af sorg och
förskräckelse.

— Hvad är det du säger?

— Jag gör aldrig om det, upprepade
ynglingen.

På hösten for han till Upsala för att börja
sina studier, och så förflöto tvänne år.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 22:50:51 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/erikgrane/0049.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free