Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
67
Han var i en feberhet, nästan uppretad
sinnesstämning.. Hvad skulle han säga honom? Skulle
han blotta för denne främling alla dessa hemliga,
tysta tankar, som frätt och tärt på hans unga
sinne, sedan han knappt var mer än ett barn,
som gifvit honom, i hvilken lifslusten och begäret
att njuta friskt och skönt glödde och lefde, en
prägel af missmod och sorgbundenhet, som var
långt öfver hans år, som gjorde hans nätter
sömnlösa och honom själf till en grubblande vekling,
hvilken till och med i glädjens ögonblick aldrig
vågade släppa sig lös, utan alltid kände som ett
hugg i hjärtat vid tanken på, att han aldrig ägde
sinnesro, aldrig var säker på sig själf? Skulle han
föra honom in i sitt allra heligaste, för att han
skulle stå som en domare öfver hans hjärtas
innersta, granska hvarje vrå, bestämnia, hvad som
där inne var godt, och hvad som icke var det,
säga honom, hvad han borde göra och icke göra,
hvad eom af hans hjärtas tankar skulle kastas
bort, och hvad som borde tagas vara på?
Han hade kommit upp på sitt rum, tagit af
sina öfverplagg och satt nu som vanligt i
gungstolen, gungande fram och åter, så att golftiljorna
knarrade. •
Om han ändå vågade något helt! Om han
vore så säker på sig själf, att det ej föll honom
in att vända sig till en annan! Hvad kunde en
annan gifva honom? Ord, tankar, och åter ord
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
