Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
68
och tankar. Men kunde ban ens för ett ögonblick
sätta sig in i hans lif, kunde denne man lefva för
honom, upplefva i hans ställe, det som fordrades
för att blifva en man? Kunde han det? Och var
det egentligen något annat, han begärde, nu när
ban gick till en annan för att finna det lugn och
den ro, som lifvet skänker, men som icke kan
förvärf vas genom några tankar i verlden?
Etan tyckte sig vara feg, svag och omanlig,
och ett ögonblick föll det honom in att skrifva
några rader för att ursäkta sig. Ja, skrifva. Det
var alltid lättare än att tala. Hitta på en
förevändning och sedan aldrig komma.
Han reste sig upp och gick fram mot
skrif-bordet. Men så föll hans blick på moderns
porträtt, som stod där.
Om man nu kunde vinna något med detta
besök, om han kunde komma till någon uppfattning,
som förenade dem båda närmare med hvarandra!
Det kändes varmt omkring hjärtat, och något
liknande tårar skymde ögonen.
Nej, nej, han skulle gå. Hade han sagt A,
fick han också säga B.
Och innerst inom honom fans, honom själf
ovetande, ett slags vidskeplig tro på, att den mannen
kanske ändå ägde en kraft, som var mer än
andra människors, som var underbar, öfvernaturlig
och med ett blixtlikt varde skapande ljus i kaos.
* *
*
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
