Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
77
Den andre, som hade tagit
teologie-filosofie-exa-men, ansåg sig väl ej ega någon rikare andlig
erfarenhet, men trodde sig dock hafva hunnit ett
litet steg längre. Han hade på sista tiden tänkt
mycket öfver den vigtiga frågan, i hvad mån den
gudomliga inspirationen ännu kunde sägas verka
på ordets förkunnare. Han önskade gärna höra
professorns mening härom. Gudi klagadt finge
man altför ofta höra ord från predikstolen, som
ej gärna kunde kallas för inspirerade. Men hvar
och en, som under bön och åkallan tänkt sig in
i det alvarliga kallet att förkunna Herrans ord,
hade nog mer än en gång känt, hur ringa hans
egna krafter vore, och hur föga han utan Herrens
hjälp kunde uträtta. Men han hade också känt,
hur stundom hans själ fick liksom vingar, och han
ville därför fråga, om professorn ej ansåge, att
man äfven i våra dagar kunde tala om något,
som — låt vara i ringare grad — dock kunde
anses äga karaktären af gudomlig ingifvelse.
Medicinarn satt tyst och hörde på och såg
from ut. Han hade tydligen inga lifserfarenheter
att komma med. Allas ögon riktades på
professorn, och professorskan, som just kommit in från
köket med smör och kallskuret kött, stannade vid
dörren och såg med en förväntansfull blick på
sin man.
Professorn började sakta och blygsamt, på ett
sätt, som tydligt visade, att han ansåg sig själf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
