Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
150
— Vides, ut alta stet nive candidum, började
han att gå och idisla för sig själf.
— Vides, ut alta stet nive candidum.
Han höll på med det, ända till dess att han
stod i professorns port och drog efter andan.
Om Berling öfver hufvud hade brukat fundera
öfver, hvarför han gjorde så eller så, skulle ban
utan tvifvel denna gång hafva känt sig förvånad,
öfver att han så där utan någon rimlig anledning
gick och pratade för sig själf. Nu nöjde han sig
helt enkelt med att sluta upp med saken och utan
vidare gå uppför trappan och ringa på.
En piga kom och öppnade, och Berling
bockade sig artigt.
— Det gör alltid godt på något sätt, tänkte
han.
— Var så god och stig in. Professorn
kommer strax, sade flickan och log på ett sätt, som
förbryllade tentanden.
— Tackar så mycket, sade Berling.
Inne i professorns rum satt den blifvande
häradshöfdingen Oskar Berling och beundrade
skrif-bordet och ett par bronsstatyetter. Han kunde
inte begripa, hvad de skulle föreställa. Den ena
stod på ett ben och hade vingar på fötterna.
Den andra var ett kvinfolk. Hon var naken till
midjan och hade inga armar. Berling satt just
och funderade på, om ban inte skulle våga att
stiga upp och taga den där figuren i hand och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
