Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
151
vända på den — han tyckte, hon såg lifvad ut —
när professorn i detsamma kom in.
Professorn var en liten fet och rödlätt karl med
små svarta mustascher och en liten rund måne i
nacken. Han var godmodig och gladlynt och
hyste djupt förakt för alla tentamina i latin, som
inte voro ämnade för minst filosofie
kandidatexamen. Genom att i tjugufem år inte hafva sysslat
med annat än döda språk, hade han fått en glad
och skämtsam uppfattning af alt, som rörde sig i
nutiden, och som han ansåg mindre vigtigt.
Berling bockade sig tre gånger, medan han
höll i professorns hand. Sedan satte han sig, såg
sig orolig omkring och hostade. Han kände sig
otroligt rädd. Ty han kunde inte veta, att
professorn, när han steg upp från frukostbordet, hade
sagt åt sin hustru: »I dag ska jag, ta mig tusan,
med anledning af dagens betydelse göra pinan
kort.»
— Hvad har herrn läst? sade professorn.
Det är en af de finesser, som man
understundom får höra i Upsala, att vissa professorer kalla
studenterna för »herrn.»
— Jag har läst kursen, sade Berling långsamt
och bockade sig igen, där han satt på stolen.
Professorn dolde ett småleende och bad
Berling slå upp ett kapitel på andra boken i Livius.
Berling läste långsamt upp latinet, och så
började han öfversatta. Det gick bra, och professorn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
