Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•192
tiouen inte än. Men det kommer nog. Det
kommer. Det här första är tandsprickningen. Och
den sker inte utan mycket skrik, tillade han leende.
— Om vi bara uppfostrades för lifvet här i
Upsala och inte för akademin, sade Grane, i det
han afsigtligt gjorde ett hopp i tankegången. Men
här i staden ser man ju ej på det praktiska
lifvet och dess fordringar. Man är så förnäm
gudbevars.
— Ja, där sade du verkligen ett sant ord,
genmälde professorn. Och jag försäkrar dig, att det
är inte roligt att gå här som professor och veta,
att det är så.
I detsamma stack professorskan in hufvudet
genom dörren:
— Oskar då, att du inte kominer. Dalins är
redan här. Du får lof att hålla dem sälskap,
medan jag går ut i köket en stund. Nej, se herr
Grane. Välkommen, välkommen. Ursäkta mig,
som kommer på det här sättet.
Professorskan försvann, och dörren slogs igen.
Herrarna följdes åt ut i förmaket.
Gästerna började komma. Det var professor
Dalin, som i sin ungdom skrifvit en märkvärdig
afhandling i latin, hvilken ännu räckte till att göra
sin författare ryktbar, men som numera inte skref
något als, utan endast tenterade, examinerade och
föreläste. Man påstod, att till och med detta
ansträngde honom mer, än de oinvigde kunde fatta.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
