Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•242
upp, lädo båda sina bänder omkring vännens liuf
vud och tryckte det till sitt bröst:
— Stackars, stackars... Men hur kunde du...
Han tänkte säga »lefva». Mon han afbröt sig,
tyckte, det var grymt.
— Hur jag kunde lefva, menar du? sade Schultz
och förde handen långsamt öfver pannan. Ja, det
vet jag inte nu. Men ser du, man vänjer sig.
Först är det en så gräslig tanke att vara stäld
som en spetälsk utanför människoslägtet, att icke
kunna bilda familj, — man tror ju då alltid på
det värsta —• att vara en kasserad länk i den stora
kedjan. Och det alra värsta är, att man ej har
någon att förtro sig till. Du mins ju min mor?
Hon är alvarligt troende titan fanatism och eger
en grad af bildning, som gör, att vi aldrig kunna
blifva ovänner, för att vår tro är olika. Men detta!
Jag kunde ej tala om det för henne. Ty om en
sådan sjukdom är hon säkert aldeles okunnig. Jag
vill slå vad, att de flesta kvinnor i vårt land, tro,
att den endast drabbar personer, hvilkas fysik är
fullständigt depraverad af den yttersta liderlighet.
Och för den, som vet så litet, kan man ej
bekänna dylikt. Och dock borde ingen så som en
moder kunna hjälpa till att bära ett dylikt lidande.
Tänk dig, bara att dag från dag behöfva se henne.
Då saknade jag att aldrig hafva sett min far. Fast
han kanske ej brytt sig om att vara min förtrogne.
Men att gå hemma under ferierna dag från dag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
