Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•243
med denna olidliga börda att bära på. Att vilja
tala, att önska tala, att längta därefter. Och så
inte kunna, inte våga. Hon hade sörjt sig till
döds, därför att hon ej kunde förstå! Men som
sagdt, man vänjer sig. En gång skall man ju dö.
För resten må du inte tro, att jag nu är olycklig.
Men i början var jag det. Ty man är så
upprorisk, isynnerhet när man som jag tror på, att
människan kan och bör söka lyckan. Och det är
så svårt, så outsägligt svårt att upphöra med att
tänka på lyckan för egen del. Men man kan göra
det, och det är märkvärdigt, hvad man då får för
en annan uppfattning af hela lifvet. Det förstås,
att man sträfvar efter det man önskar själf. Men
man förlorar det där begäret att kapa åt sig för
egen del.
— Men att jag ingenting märkte på hela den tiden.
Grane gick fram och började mekaniskt att taga
bort blyhylsan, som täckte korken på vinbuteljen.
— Men hur är det med dig nu? Är alt det där
en öfvervunnen ståndpunkt? Jag menar, kvinnor
och alt det där.
Schultz gjorde en grimas af äckel.
— Ja, ser du, min historia är precis den samma
som din. Jag tror nästan, att jag varit ännu mera
brådmogen. Som du vet, har jag, sedan min far
dog, tidtals varit uppfostrad hos en slägting. Min
mor har ju ingenting mer än sin pension att lefva
af, och det räcker inte långt. Ja, jag var visst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
