Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Så fortgick det i fyra års tid, hvarefter en förändring
inträdde. Erik Jansson slutade helt och hållet upp med att
förkunna ordet. OÖrsaken därtill beskrifver han i sin själfbiografi
sålunda: “Jag läste mycket uti Johan Arndts Sanna Kristendom,
efter han hade namnet om sig af sanning och kristendom. Denna
djefvulska bok bedrog “mig grufveligen, så alt jag ovetande föll
uti denna synd att icke Jängre predika. Sannerligen, Arndt sade
mig, att jag skulle blifva stilla vid mitt kall och icke fara efter
att blifva lärare, ej heller skulle jag, som hade skött jorden, söka
efter att predika. Denna djefla lärdom antog jag, efter jag var
mätt på de smädedomar, som dagligen gick öfver mig för min
predikan bland folket. Jag begynte att tänka, att det torde vara
lärare uti verlden, som jag icke känner, och således är det
öfverflödigt för mig att pedika Kristi evangelium för folket. — — Då jag
icke särskildt var kallad dertill, och då jag nu icke kunde helt
förkasta Arndt och hans djefla lärdom, så var det lika svårt för
mig att förkasta Luthers skrifter. Jag läste uti hans postilla, att
han i sin predikan på 13:de söndagen efter Trefaldighet säger att
vi, som äro bönder, bör alltid tänka, om vi af Guds anda eller ej
äro kalladce att predika. Så tvingade Luther mig att tro (vid
samma tid) att jag icke skulle tro mig sjelf, när jag predikade,
att jag var af Gud sänd, utan af djefvulen sjelf“.
Samma år gifte sig Erik Jansson med en tjänstepiga i hans
föräldrars hus, Maria Kristina Larsdotter, hvilken delade hans
kärlek för bibelläsning. Föräldrarne motsatte sig länge
förbindelsen, men följden blef, att omständigheterna tvingade de unga att
ingå äktenskap. Häröfver harmades föräldrarne ännu mer, och
Erik Jansson erhöll en mycket ringa hjälp (en ko och ett svin)
till bosättningen. Han förlorade dock ej modet, utan arrenderade
en hemmansdel i Voppeby och försökte sig äfven tillsammans med
sin äldste broder som spanmålshandlare. Snart fick han rykte om
sig att vara den dugligaste jordbrukare på trakten, och ehuru svåra
missväxtår inträffade, hade han år 1838 hunnit så långt, att han
kunde köpa hemmanet Lötorp vid Sånkarby i OÖsterunda socken
för 1,000 Rdr kontant.
Enligt trovärdiga mäns uppgifter skall han där hafva
förhållit sig stilla, troget skött sitt jordbruk, men därjämte fitigt läst
sin bibel och genom en trogen vandel och ett flitigare bruk af
nådemedlen visat en allvarligare kristendom än mängden omkring
honom. Dock visade sig ibland ett visst själfförtroende och lust
att disputera samt en böjelse att tro sig förstå ordet bättre än
andra, hvilket antagligen hade sin grund i hans ej ringa
beläsenhet. Därjämte glödde fortfarande i hans inre en okuflig lust att
förkunna ordet, och snart kunde han ej längre förblifva stilla,
utan år 1840 inträffade hvad han kallar sin andra omvändelse.
Den 1 Oktober nyssnämnda år reste han i sällskap med sin
yngste bror Karl till Uppsala marknad för att sälja kreatur. Det vilda
och ogudaktiga hf, som fördes af de marknadsbesökande, gjorde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
