Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
=
att oberoende af folkets vilja kunna regera, t. ex. Olof Johnson och
Jonas HEriksson från Söderala och Jonas Olsson, ehuru den
sistnämnde hade mest inflytande och kan sägas vara den, som nästan
ensam ledde koloniens öden under denna tid. Han var dock mera
försiktig än de andra, men utgången visar, att han under
ödmjukhetens mask dolde en ovanligt stark böjelse att härska öfver andra.
För att komma till denna makt fordrades en betydlig förändring,
och för att åstadkomma en sådan, måste man ånyo begagna sig
af list och smygvägar. Redan hade åtskilliga insett
nödvändigheten att få Bishop Hill incorporerad under statens lagar. Skulle
gemenskapen äga bestånd, måste den ställas på säkrare grund än
den hittills stått. Den fasta egendomen var svår att hålla
tillsammans, emedan inköp alltid måste göras i någon privatpersons
namn, och då denne dog, förorsakades ofta svårigheter att få
egendomen lagd under koloniens välde. Allt detta begagnades
som ett medel, och Jorias Olsson underrättade folket, att ansökan
skulle afsändas till legislaturen för Bishop Hills incorporerande,
och följande dagen skulle ansökan underskrifvas af alla personer
inom kolonien, — män och kvinnor. Namnteckningarne fortgingo
hela dagen; emot aftonen blefvo E. U. Norberg och August
Bandholtz (en tysk murare, som af kärlek till en Erik-Jansisk flicka
slutit sig till kolonien) anmodade att underskrifva petitionen. Dessa
personer önskade först genomläsa petitionen och förslaget till
korporationslagen. Det upptäcktes då först, att några sådana
handlingar ännu ej funnos, utan att folket blifvit befalldt att teckna
sina namn på blanka papperet, som vederbörande konspiratörer
ämnade fästa till de handlingar, de ämnade insända till legislaturen.
Norberg och Bandholtz vägrade därför teckna sina namn. — Nu
uppgafs orsaken vara, att legislaturen hade begärt en namnlista
på folket för att däraf se, huru många som önskade få kolonien
incorporerad. Härpå svarade Norberg, att sådant kunnat ske genom
att helt enkelt uppgifva antalet, men egenhändiga namnteckningar
erfordrades icke. Afsikten var, att sedan medlemmarne tecknat
sina namn, ämnade Olof Johnson, Nils Hedin och Jonas Olsson,
som stodo i spetsen för detta bedrägeri, fästa papperet vid
ansökningen, utan att folket kände dess innehåll. — Norberg fordrade
därför, att handlingarne skulle framskaffas och kungöras för folket,
hvarom icke, så ämnade han gå till legislaturen och upptäcka
bedrägeriet, och ’ därigenom skulle kolonien för alltid mista utsikt att
erhålla corporation. Denna hotelse hade den verkan, att förslaget
till kolonilagen efter mycken tvekan öfverlämnades till Norberg,
som tillfrågades, om han för sin del gillade detsamma. Norberg
gjorde då den anmärkningen, att de däruti uppgifna styresmännen
icke blifvit valda af kolonien, utan opåkallade ställt sig i spetsen
för styrelsen; vidare voro de genom släktskap med hvarandra
förenade, hvarför fara vore, att de skulle bilda sig till en aristokratisk
myndighet, under hvilken den individuella rättigheten skulle
förtryckas. FHFörslaget inmnnebar den meningen, att styresmännen
utglorde kolonien, och att all egendom tillhörde dem, samt att de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
