Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
PE
voro Gud allena ansvariga för sina handlingar. De kunde inköpa
landsträckor, uppgöra kontrakt till ett obegränsadt belopp, utan
att folket hade någon rättighet att sätta sig däremot, försälja
koloniens fasta och lösa egendom och göra kolonisterna husvilla,
utan att dessa hade någon laglig rättighet att förekomma sådant.
Dessa anmärkningar meddelade Norberg offentligt till folket, som
på grund däraf omllade förslaget, och flere uppträdde och satte
sig med hatmghet emot detsamma. Dess undergång syntes vara
bestämd. Jonas Olsson, som alltid med skicklighet undanröjt alla
hinder, som stått honom i vägen, och vunnit ett sådant anseende,
att hans vilja vanligen var lag, förklarade ’sig nöjd att utbyta
förslaget mot ett annat. Detta gaf folket mera dristighet att yttra
sitt högljudda missnöje, och de förklarade Olof Johnson för en
konspiratör, som ville bringa dem under ett slags monarkisk
styrelse. I denna kris kallade Olof Johnson Jonas Olsson afsides i
ett sidorum, hvarest de rådplägade några timmar. Hvad där
föregick, är obekant; men återkommen från den hemliga konferensen
förklarade sig Jonas Olsson nöjd med förslaget, hvilket icke kunde
eller borde förändras. BStyresmännen behöfde den i förslaget
bestämda makten, men folket kunde genom upprättande af bilagar
inskränka deras välde och utöfva kontroll öfver deras verksamhet.
Norberg invände, att bilagar kunde ej upprättas, som på något sätt
upphäfde kolonilagen, hvilken utgjorde koloniens konstitution. Jonas
Olsson öfvertygade folket, att sådant likväl kunde ske, och att
kolonilagen dessutom vore mera en tom form. De behöfde inga
världsliga lagar, ty de voro Guds folk med Guds lag i sitt hjärta och
samvete och den Heliga Skrift som grundlag. — Nu tystnade allas
munnar, och Norberg var den ende, som fortfarande uttalade sitt
ogillande. Han trodde dock, att legislaturen aldrig skulle göra
förslaget till en lag, och gjorde därför imtet vidare motstånd. Genom
par tiintnder ostron-supéer o. dyl. lyckades de likväl att få förslaget
antaget (“en lag, som nu står som ett vanskapligt vilddjur, trotsigt
höjande sina sju hufvuden öfver folkets vilja, för att söndersarga
individens rättigheter och mänsklighetens billigaste anspråk“ enligt
Norbergs ord).!) — Till styresmän eller trustees voro utsedda Jonas
Olsson, Olof Johnson, Jonas Eriksson, Jacob Jacobsson, Sven
Svensson, Peter Jansson (profetens bror) och Jonas Cronberg. De
fem förstnämnde voro alla söderalabor och genom släktskap
befryndade med hvarandra; Cronberg var alftabo. Förslaget antogs
iv Januari 1893
Det dröjde länge, innan styresmännen föreslogo antagandet
af bilagar. Kolom]agen gat dem tillräcklig makt att utföra allt
som erfordradns men någon bestämd förordning om intagande
eller uteslutande af medlemmar fanns ännu icke, och efter all
sannolikhet var detta den enda orsaken, hvarför styrelsen slutligen
framställde behofvet af bilagars upprättande. Norberg och Jonas
’) Om förslagets (The Charter) innehåll, se bil. 4,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
