Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XI. Erikskrönikan som historisk källa och som konstverk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tillfällighet, att skildringen af en så lång tidrymds
händelser, så många personers öden, nästan icke
röjer några spår af vidskepliga föreställningar. Här
finnas inga förebådande drömmar, inga
förutsägelser, inga öfvernaturliga uppenbarelser o. d., hvarpå
de äldre isländska historiska skrifterna öfverflöda.
Naturligtvis hyllar författaren med hela sin samtid
den katolska kyrkans uppfattning af förböners,
mässors och allmosors magiska kraft att hjälpa själar
ur skärselden; och han synes dessutom ha hängt
fast vid den gamla nordiska tron, att man icke
kunde undgå sitt öde; ty stundom säger han i
stridsskildringarna: »den vardt död, som det var förelagdt»,
liksom han äfven annars någon gång, nämner ödet.[1]
Men när han kommer till det olyckliga förebud,
som bestod däri, att hertig Eriks banérförare
störtade omkull med sin häst och bröt sönder
banérstången (se s. 163), omtalar han detta endast så,
att det oroade hären och af hertigen togs till
anledning att undvika strid. Något intyg om, att
författaren själf trott på förebud o. d., företer
krönikan icke. Vi torde alltså ha rätt att sluta till,
att så väl författaren själf som den publik, för
hvilken hans dikt var bestämd, d. v. s. de högre
klasserna bland hans landsmän, varit ganska fria
från vidskeplighet och föga intresserade af att höra
skrocksägner uppdukas. Sannolikt hafva vi uti
detta förhållande att se en yttring, ej blott af den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
