Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XI. Erikskrönikan som historisk källa och som konstverk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
stil skola vi strax yttra oss något mera.[1] Stilen
sammanhänger nära med den metriska formen, och
om denna erfordras här ett par anmärkningar.
Med afseende på sitt versslag har
Erikskrönikan rättat sig efter det då för tiden gängse
bruket och alltså begagnat den s. k. knitteln eller
knittel-versen. På samma versslag äro de tre
romantiska dikter skrifna, som pläga kallas
Eufemiavisorna, och redan i slutet af 1200-talet tyckes
knitteln ha brukats till diktning på svenska. Till
Sverige hade versslaget inkommit från Tyskland, där
det bland annat nyttjats till krönikor; en sådan är
den livländska rimkrönikan, som är något äldre än
Erikskrönikan, och som man stundom trott hafva
tjänat den senare till förebild. Det förefaller mig
dock föga sannolikt, att vår författare läst denna
torra rimmade historia öfver svärdsriddarnas öden;
likheterna synas i alla händelser icke vara stora.
Benämningen »knittel»- eller »knüttel»-vers är
af senare ursprung och oklar till sin egentliga
betydelse. Det särskilda versslag, som betecknas med
denna konstterm, kan i korthet beskrifvas på
följande sätt. Verserna förbindas två och två med
slutrim, som kunna vara manliga (enstafviga) eller
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
