- Project Runeberg -  Eriks-visan : Ett fornsvenskt qväde, behandlat i språkligt avseende /
41

(1849) [MARC] Author: Carl Säve
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

antaga delta visserligen föga språkrätta sätt att gå till
väga såsom hafvande egt rum här, synes emellertid vara
det enda, som kan förklara uppkomsten af så besynnerliga
orddaningar som de ännu i dag gängse adverbierna
åtminstone, i förstone4), på sistone (jfr. på ändalyktone);
härmed kan jemföras till-förene el. till-förrene. Dessa äro,
som jag tror, de enda ad v. af detta slag, som ännu lefva
i Svenskan, och hvilka alla tyckas bildade af adjekti—
verna (med best. art.) det minsta, första, sista (förre),
hvilka blifvit tagna såsom subst. på -a, och hvaraf sål. i
dat. blef o el. u.

lijk, lik (i st. f. liker, som ej tåldes af rimmet),

n.sg. m., är ett temligen dåligt rim till det följande fick

(ty det hjelper föga alt skrifva det fik); men dylika
friheter äro icke ovanliga hos alla länders medeltida
författare, t. ex. Rimkr. s. 71 r. 15 ”Som Hertug Erik the
tijdenden fick) (til sik’*, m. fl.

VIII. 2. dugd, dugj), acc. sg. f. (styrdt af
nim-ma), dygd, duglighet, god egenskap; men urbetydelsen
var förmodligen egenskap i allmänhet, god eller ond, då
ordet härledes från duga, Isl. duga, Got. dugan, eller
af ett dcrtill hörande, nu förloradt, adj. *d u gr, *dugs,
hvaraf ett Got. *dugi|>a, f., regelmätigt kan bildas, och
motsvarande Isl. dygS» f-, liksom Got. diupipa (af
diups) motsvarar Isl. dypt (af diupr), I). dybde, djup.
Afledningsändelsen, som nu är -d, -t, Isl. -d, -t,

var således af forno -i|>a**), och det är just detta
än-delsens gamla i, som under ett visst språkets utvecklings-

*) Denna ordbildning är dock så gammal, att jag funnit i
fyrstunni uti Heims-Kringla (01. Hel. Saga) Stockh. uppl.,

11. s. 190, samt en gång i furstunni i samma Saga,

Fornm. Sög. IV. s. 202.

**) Ville man gå ännu längre tillbaka, så skulle det kanske
kunna bevisas, att ändeisen i sjelfva verket är blott -f>a;
men en så långväga undersökning skulle denna gång föra
för vida-.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 22:51:31 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/eriksvisan/0047.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free