Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
blott såvida, som menniskan vet Gudomligheten såsom sitt
eget actuella sjelfmedvetande och sålunda bar »negerat sig
såsom ändliga; men — »detta vetande utgör verldsanden nu«1),
det är den ståndpunct, hvartill ideen kommit genom sin
historiska utveckling (eller sina »gäsningar« i de föregående
religiösa och philosophiska systemerna)*), i sin ofullkomligare
form, i den christna religionen3), i sin fullkomliga, i den
närvarande vetenskapen4). Den gamla theismen, säger Feuerbach,
tänkte sig Gud såsom ett per se fulländadt och saligt väsen;
blott i sig sjelfva förläde dess anhängare abstractionens arbeté
och frigörelsen från det sinnliga. Denna subjectiva
verksamhet har deremot Hegel gjort till Guds egen: Gud sjelf måste
underkasta sig detta arbete, för att, lik hedendomens heroer,
genom sin dygd, tillkämpa sig Gudomlighet5). — Att
svalget mellan denna theologi och Feubrbachs >janthropologi« ej
är oöfverstigligt lärer kunna inses!
Jag har härmed slutat min exposé af det Hegelska
systemet, såvidt en sådan ingår i planen för närvarande broschyr.
Jag öfvergår till conclusionerna, hvilka, med afseende på hvad
som närmast framkallat denna skrift, kunna sammanfattas i
tvenne korta puncter. Forst, att den åsigt Mag. Borelius
framställt och sökt försvara icke är Hegels. Hvaraf åter blott
är ett corollarium, att Mag. Borelii argumentationer lika litet
träffa den framställning, som de försvaga eller upphäfva den
critik, hvilka jag, i min skrift om pantheismen gjort af detta,
det Hegelska systemet, ej af någon för detsamma sjelft
främmande tydning deraf. Att här åter upprepa dessa critiskaan-
va den Hegelska Guden verklig i hvarenda menniska, så låter detta sig
ock likaväl göra, då processen såsom sådan ganska väl kan sägas i hvarje
moment vara fullständigt närvarande (se Snellman, p. a. st. sidd. 29,
122 —123): vi hafva derigenom blott kommit ännu ett steg närmare
Feubrbach.
1) Geseh.d. Ph. Mil sid. 7.
2) P. a. st. sid. 686, Relis Ph. II, sidd. t92, 242; m. fl. st.
3) P. a. st. 1 sidd. tåt ff. jemfördt med //, sidd. 19t, ff.
4) Se anf. st. ur Geseh. <s. Ph. denna afhandl. sid. 22.
5) Die Philosophic der Zukun/t (Leipz, 1849) sid. 36.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
