Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hegbls egna skrifter och med hane egna ord ofvan gjorda1)!
skiljer sig frän denna Straussiska tbeori. Enligt Hegbl kan en
utom verlden varande oändlig Gud ej antagas utan motsägelse.
Tvertom. Först säsom process förverkligar och uppenbara*
sig Gud, först derigenom, att Gud frambringar och åter
negerar den ändliga verlden är han verklig Ande; — hvad
den oändliga anden är blir för honom sjelf uppenbart blott
derigenom, att han ger sig bestämdhet. Den-första formen
af denna Guds sjelfuppenbarelse och sjelfrealisation är naturen,
hvaruti likväl den inre enheten och själen [d. ä. Gud] ännu
ej kommer till medvetande af sig. Detta sker först i menniskan,
och den enhet, som i henne kommer till medvetande af sig}
är densamma, som enheten i naturen. Men äfven den
enskilda menniskan, familjen, staten, o. s. v. äro dock ännu
ändliga varelser, säledes ej hvad de böra vara [nemligen oändlig
andej, och som endast genom sin utveckling och undergång
(eller genom verldshistorien) hänvisa på den absoluta Anden
såsom sitt väsen. Först i konsten, religionen och philosophien
[d. v. s. systemet af allmänna begrepp] fattar menniskan
den absoluta Anden såsom sitt och naturens eviga väsen/
hvilket i naturen uppenbarar sig på ett omedvetet och ofritt,
men i den ändliga anden på ett sjelfmedvetet och fritt sätta).
Delta är Mag. Bobelii framställning af grundtankarne i
»Hegels storartade system«. Den behöfver inga commentarier,
ty den är tydlig nog för att ej lemna rum for något tvifvel,
hvarken om detta systems egen art och ståndpunct eller om
dess förhållande till Straussianismen. — »Man finner deraf lätt,
säger Mag. Borblius, att Guds transcendens ej af Hegbl är
förbisedd«3 Ja, på det sätt nemligen, att man lätt finner, det
denna transcendens, enligt Hegbl, är fullkomligen omöjlig. Den
ändliga verlden, hette det ju nyss ofvanföre, utgör den för
Gudomsbegreppets verklighet och sanning nödvändiga
concretio-nen och bestämdheten, hvartill Gudomligheten procederar.
Likväl ej så, att han genast dervid når bestämdheten af person-
1) Se ofvan sidd. 44 ff. 2) Bor kli rs v. «. st. sidd. 135—137. 3)
P. «. st sid, 137.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
