Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 2. Columbus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Händelsen förde 1505 de båda världsupptäckarne
tillsammans i Sevilla, och de kunde då utbyta
erfarenheter af lyckans och popularitetens ostadighet.
I ett bref, som Columbus efter detta möte skref till
sonen Diego, yttrar han om florentinaren: »Vespucci
har visat sig mycket artig emot mig. Det har gått den
förträfflige mannen som så många andra: lyckan har vändt
honom ryggen; ej heller han har för hvad han gjort fått
den lön han förtjänat.»
Bitterheten i dessa ord saknade ej sitt berättigande.
Vi ha sett, hur Columbus efter händelserna på Hispaniola
i slutet af år 15O0 blifvit beröfvad den honom formligt
tillerkända styrelsen öfver de nyupptäckta länderna. Så
länge hans beskyddarinna drottning Isabella lefde, hade
man dock ej rört vid de inkomster han ägde uppbära därifrån.
Men Isabella var nu död, och den hushållsaktige Ferdinand
gaf i hemlighet befallning om deras indragande till kronan.
Den gamla sägnen om den fattigdom, hvari Amerikas upptäckare
skulle framleft sina sista år, är dock fullkomligt ogrundad.
Enligt hans egna bref från denna tid, skickade han sonen Diego,
som var anställd vid hofvet och umgicks i landets förnämta
kretsar, anvisningar å stora summor på italienska bankirer i
Sevilla, och vid sin död lämnade han efter sig en förmögenhet,
som satte sonen i stånd att gifta sig i en högättad, men fattig
adlig familj. Columbi armod på hans sista dagar hör sålunda
helt och hållet till legendens område.
På några nya upptäcktsfärder tänkte han ej mer. Hans sista år
voro helt och hållet upptagna af sträfvandet att återfå sina
suveräna rättigheter och trygga sin ätts framtid, och för detta
ändamål hade han redan genom en formlig akt gjort all sin egendom
jämte alla sina titlar och värdigheter till ett fideikommiss.
Drömmen om den heliga grafvens återeröfring var trängd åt sidan,
och genuesarens praktiska sinne hade åter fått öfverhand. Det
hade i själfva verket aldrig öfvergifvit honom, ej ens när han
var
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
