Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 4. Mexikos eröfring
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
konstarbeten, men framför allt med sagolika berättelser om all
den rikedom de sett, han samma år återkom till Cuba.
Velasquez, som brann af begär att lägga detta nya
guldland under sitt eget välde, utrustade genast en stark
flotta med trupper, på samma gång han, med förbigående
af sin omedelbare suverän, vice konungen i San Domingo,
vände sig direkt till spanska regeringen med anhållan om
ståthållarskapet öfver de länder han kunde lyckas eröfra.
Till befälhafvare öfver expeditionen utnämnde han sin
sekreterar, alcalden i San Jago Hernan Cortez.
Mannen på hvilken hans val fallit var en 33-årig spansk
ädling från Medellin i Estremadura, som efter slutade
studier i Salamanca redan 1504 begifvit sig ut till Nya
världen för att bryta sig en bana. Och han ägde i sällsynt
grad förutsättningarna för att lyckas. Ung, tapper,
ridderlig, med öppen hand och öppet hjärta, därtill i hufvud
och kunskaper betydligt öfverlägsen de råa krigare och
äfvetyrare, som utgjorde flertalet af kolonisterna, vann
han snart i mängd både vänner och afundsmän. Naturen
hade dessutom begåfvat honom med ett vinnande yttre.
Gestalten, öfver medellängd, var kraftigt byggd, och ur
det bleka, vackra ansiktet framskådade ett par stora, mörka
ögon, blixtrande af lif. Han var kvinnornas gunstling, och
ännu i hans senare år talade ett djupt ärr på vänstra
kinden om dueller utfäktade med mindre lyckliga rivaler.
Med ungdomens eld och djärfhet förenade Cortez en
sällsynt själfbeherskning: man såg honom nästan aldrig
vred. Begåfvad med snabb och klar blick, klok och rådig,
fast och beslutsam, var han af naturen ämnad till herskare,
och det är svårt att säga, hvilket han var mer, krigare
eller statsman. Sina soldater beherskade han genom en
oböjlig viljekraft, ett personligt mod som gränsade till
oförvägenhet, ett aldrig svikande lugn i faran och en
vältalighet, som ryckte äfven den trögaste med sig.
Sådan var den man Velasquez ville använda till
verktyg för sina egna planer. Han kände ej den ärelystnad,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
