Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 4. Mexikos eröfring
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ej mindre än 1,300 man, bland dem 90 ryttare och 80
musketörer, han åter ställde marschen mot höglandet.
Under vägen mötte honom allvarsamma underrättelser
från hufvudstaden. Alvarado hade, på ett löst rykte om
en tillämnad rening, under en stor offerfest låtit hugga
in på den obeväpnade folkmassan, anställt en blodig
massaker och därigenom framkallat den resning han ville
förekomma. De ursinniga mexikanerna hade gripit till vapen
och flere gånger försökt storma palatset, hvilket Alvarado
hade all möda att försvara mot deras våldsamma angrepp.
Cortez ilade sin underbefälhafvare till hjälp och höll
midsommardagen för andra gången sitt intåg i Mexiko.
Men inga åskådarmassor hälsade honom nu: staden var
som den vore utdöd. Men han hade knappt inkommit
inom borgen förr än de vilda anfallen började på nytt.
Ett regn af stenar, kastvapen och pilar haglade öfver
murarna och gårdarna. Spaniorerna gjorde utfall på utfall,
men utan annan verkan än att mexikanerna inneslöto sig
i de fästningslika husen och från deras tak och bröstvärn
fortsatte de ursinniga anfallen. Lika fruktlöst aflupo äfven
spaniorerna försök att sticka de närmaste kvarteren i
brand, för att beröfva fienden skyddet af husen, ty då
dessa voro fristående med stora mellanrum, fick elden
ingen spridning och släcktes snart.
Lifsmedel började nu tryta de belägrade spaniorerna,
och då de ständiga anfallen ej ville upphöra, snarar
tilltogo i våldsamhet, återstod intet annat än att söka komma
ut ur den råttfälla, hvari man låtit instänga sig. För detta
ändamål lät Cortez Montezuma från muren tilltala de på
platsen utanför samlade massorna, försäkra dem att han ej
vore fången, utan i besittning af sin fulla frihet, samt tillägga,
att främlingarne endast önskade i fred aftåga.
Hans ord besvarades med ett vildt tjut och ett regn af
stenar, af hvilka en träffade honom i gufvudet. Man
förband honom; med den tröstlöse fursten ville ej öfverlefva
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
