Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 7. Det spanska och portugisiska Amerika
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
blef Jesu mäktiga orden fördrifven både från Spanien och
Portugal ch dess missioner i Amerika i följd däraf
indragna. Men idianernas ställning hade under tiden ej
obetydligt förbättrats. Sederna hade blifvit mildare,
negrerna hade lyft en god del af den tyngsta bördan från
deras axlar, och slutligen hade äfven deras herrar
creolerna känt sig i behof af deras bistånd mot en gemensam
fiende.
Saken var, att äfven de i sin tur fått känna trycket
af oket. Landets verkliga herrar voro ej de, utan den
svärm af infödda spaniorer, som med vicekonungen eller
generalkapitenen i spetsen var i besittning af alla ämbeten
och monopol inom kolonien. Dessa s. k. captones sågo
med förakt ned ej blott på indianerna, utan äfven på
conquistadorernas ättlingar. I allt sågo sig dessa tillbakasatta
för denna spanska byråkrati. Härtill kom en strängt
prohibitiv tullagstiftning, som ej blott förbjöd kolonierna
att taga sina förnödenheter från något annat land än
moderlandet, hvarigenom deras pris fyrdubblades, utan
äfven uppreste tullgränser mellan kolonierna inbrdes. Någon
inhemsk industri och handel kunde under sådana förhållanden
omöjligen uppstå, och den enskilda företagsamheten såg
sig vid det minsta steg fjättrad.
De nya ideerna från Frankrike började äfven få insteg
i kolonierna. Trots förbudet mot införsel af andra böcker än
andaktsböcker, insmugglades en stor mängd förbjuden
literatur. Den lästes med begärlighet i städerna och
på de stora estanciorna, och människans rättigheter
diskuterades där af ung och gammal. Så kom slutligen det
nordamerikanska frihetskriget och gaf exempel på en lycklig
resning mot ett förtryckande moderland.
Ännu dröjde det dock några årtionden, innan det i
tysthet jäsande missnöjet fick tillfälle att gifva sig utbrott
i resning. Det gynnsamma ögonblicket kom när kejsar
Napoleon 1808 tungit Ferdinand VII, Spaniens dåvarande
konung, att abdikera och i hans ställe på tronen uppsatt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
