Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 10. De tretton kolonierna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Den breda kil som åtskilt Nya England och Virginien
var sålunda nu engelsk tillhörighet, och de britiska
kolonierna i Amerika bildade en enda sammanhängande
sträcka från Canadas gräns till Floridas. Betydliga delar
däraf återstodo dock ännu att kolonisera. Hela det stora
område som nu kallas Pennsylvania saknade så godt som
alla andra invånare än indianerna, och Virginiens södra
delar, de båda Carolina, hade först nyligen börjat bebyggas.
Däremot hade Virginiens nordligaste del, landet norr
om Potomac, det nu varande Maryland, redan omkring
1630 blifvit bebygdt och hastigt uppblomstrat, sålunda
nästan samtidigt med Nya Englands kolonier.
Med Maryland tillkom ett alldeles nytt slag af kolonier,
de så kallade proprietärkolonierna. Hittills hade
tillgått så, att kronan afstått sin äganderätt åt kompanier,
hvilka verkstält koloniseringen. På detta sätt hade Virginien
och på detta sätt äfven Nya England tillkommit. Nu började
konungarne åt enskilde, mestadels gunstlingar och hofmän,
men äfven fordringsägare, bortskänka stora sträckor land i
Amerika, och det utan afseende på om de förut blifvit gifna
åt andra.
George Calvert, lord Baltimore, en af Carl I:s ministrar,
fick sålunda af denne till arf och eget den nordligaste
delen af Virginien, en smal landremsa norr om
Potomac, ett fruktbart och härligt land, med hamnar både
vid Chesapeakviken och Atlanten. Lord Baltimore var en
upplyst och ädel man, och därtill en statsman, som haft
rikt tillfälle att se, hur nationers trefnad och blomstring
icke främjas. Själf katolik, öppnade han strax sitt land
för invandrare af alla kristna bekännelser, bland dem äfven
svenskar och finnar, och utan någon skrifven lag blef
religionsfrihet snart i Maryland en häfdvunnen sed. Han
gaf tillika kolonisterna, strax och frivilligt, en fri
författning med två kammare, och förbehöll sig själf endast
rätten att som konstitutionel regent styra landet eller
insätta en guvernör i sitt ställe. Under denna författning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
