Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 12. Englands beskattningsförsök
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
bibehöll den alltigenom ända till krigets början. Puritanernas
gamla okufliga frihetsanda lefde ännu kvar hos deras
ättlingar. Trotsig och stundom våldsam hos den stora
massan, var hon hos ledarne parad med en lugn och klok
besinning, som aldrig gaf hugg på sig. De ägde en märkvärdig
förmåga att i sitt motstånd mot egenmäktiga guvernörer gå
till laglighetens yttersta gräns utan att öfverskrida den.
»Om också ej rebeller,» skref en af dessa hem, »äro de det
dock på en hårsmån när.» Stadens ursprungliga, rent engelska
befolkning hade i slutet af 17:e århundradet fått en tillsats
af franska hugenotter, som i frisinne och borgardygd ej gåfvo
puritanerna efter. Staden var genom sin ypperliga hamn redan
en ganska betydande handelsplats, och många af dess köpmän
voro rika män. De flesta voro goda patrioter och främst bland
dem Bostons störste redare John Hancock, sedermera president
i den kongress som utfärdade själfständighetsförklaringen.
Då tulltjänstemännen i Boston vände sig till stadens
myndigheter för att erhålla handräckning i och för
husvisitation, vägrade dessa, under förklaring att ingen
lag förpliktade dem därtill. De instämdes då af allmänna
åklagaren för domstol. Som de åtalade ämbetsmännens
sakförare uppträdde James Otis, nyss generaladvokat vid
Massachusetts’ högsta domstol och som sådan en kronans
ämbetsman. För att kunna utföra uppdraget hade han
tagit afsked från sin väl lönade befattning och stod nu
som enskild advokat vid de anklagades sida. Otis var en
kunnig och skarpsinnig jurist, tillika en man med
omfattande bildning och stor talarbegåfning, en varm
fosterlandsvän, men framför allt en omutlig kämpe för lag och
rätt. Han ställde genast frågan på konstitutionell grund
och visade, att »writs of assistance» vore stridande mot
Englands grundlag. »Ingen parlamentsakt,» yttrade han,
»kan gifva en sådan åtgärd laglig giltighet; den är såsom
stridande mot konstitutionen af noll och intet värde. Vunne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
