Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 13. Befrielsekriget
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
den första, sände de öfverlefvande hals öfver
hufvud i vild flykt utför sluttningen, trots
officerarnes alla försök att ordna dem till
ett tredje anfall. Och det hade ej gått Howe
bättre på högra flygeln. Männen från NewHampshire
och Connecticut, alla skyttar som sällan förfelade
sitt mål, hade från sina hövallar bland hans soldater
anställt en sådan förödelse, att de, obetäckta som
de voro, måste söka sin räddning i ett hastigt återtåg.
Nu hade förstärkningar af 2000 man ankommit från
Boston, och med dessa uthvilade trupper försökte nu
Pigott en tredje stormning: den aflopp lika fruktlöst
och lika blodigt. Men amerikanernas krutförråd var nu
nästan uttömdt, och deras senaste eld hade varit mattare.
Häraf begagnade sig nu engelsmännen. Samlande sina krafter
till en sista ansträngning, anföllo de på en gång i flanken
och fronten. Ännu en salva gåfvo amerikanerna, men den
var deras sista. Stark och Knowlton måste draga sig
tillbaka inom redutten, som nu blef scen för ett mördande
handgemäng. Skansen stormades både i fronten och ryggen
med bajonetten, men amerikanerna slogos ännu med kolfvarna.
Under denna vilda strid bröst mot bröst föll mången
käck man både bland vänner och fiender. Särskildt hade
patrioterna att sörja en af Bostons bästa män och en af
rörelsens främsta ledare, Joseph Warren, hvilken som
frivillig slutit sig till Prescott på hans nattliga marsch
och nu föll vid hans sida. Själf var Prescott den siste som,
när återtåget slutligen måste anträdas, lämnade den af lik
fyllda skansen.
Detta var den ryktbara striden på Bunkers Hill, såsom
den oriktigt blifvit kallad. Den utkämpades med en
jämförelsevis liten styrka på båda sidor – 3000 à 4000
man – men var ytterst hårdnackad och blodig. De
engelska regementena förlorade i döda och sårade en
tredjedel af sin numerär, och i somliga kompanier funnos
blott 10 à 12 man kvar – så säker och väl riktad var
amerikanernas eld. Själfva förlorade de, i följd af sin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
