Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 13. Befrielsekriget
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
förhållandet hade ägt rum, att kolonierna nu i mer än
ett år varit i öppet krig mot moderlandet utan att
formligen uppsäga sitt beroende utaf det, utan att
utfärda en själfständighetsförklaring.
Orsaken var, att meningarna om lämpligheten af ett
sådant steg ej voro alldeles odelade inom staterna och
följaktligen ej heller inom kongressen. Många goda
patrioter ville ännu ha dörren öppen till en försoning.
Men den allmänna meningen lutade alltmer mot en formlig
skilsmässa. Första steget togs dock ej af kongressen, utan
af en bland staterna. Redan den 12 april hade nämligen
NordCarolinas representantförsamling instruerat sitt ombud
i kongressen att rösta för en själfständighetsförklaring.
SydCarolina hade följt exemplet och kort därefter äfven
RhodeIsland. De öfriga Nya Englands stater dröjde ej
heller.
Virginien, som i denna kris allt mer tog ledningen och nyss
gifvit sig en ny författning, grundad på fullkomlig oafhängighet,
antog, på samma gång det anslöt sig till systerstaterna, en rättighetsförklaring, märkvärdig som det första uttalandet af de
stora grundsatser, som snart skulle blifva franska revolutionens
och sedan antingen redan ingått i de fria folkens författningar
eller äro på väg att bryta sig igenom: maktens utgående från folket; representationsrättens oskiljaktighet från skattskyldigheten;
dom genom jury; pressens frihet; oinskränkt religionsfrihet
äro hufvuddragen i denna stora urkund.
Dagen efter den då den virginiska rättighetsförklaringen antagits,
eller den 7 juni, kom den stora frågan för i kongressen. En af de
virginiska representanterna, Richard Henry Lee, föreslog då å sin
stats vägnar och med dess bemyndigande en följd af resolutioner,
som förklarade, att de Förenade kolonierna vore fria och själfständiga
stater; att de vore lösta från all trohet mot britiska kronan; att
all politisk förbindelse mellan dem och Storbritannien vore
fullkomligt upplöst; att det vore angeläget att genast
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
