Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 13. Befrielsekriget
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
förlägga kriget till Södern, som nästan var blottadt på
amerikanska trupper. Här hade Savannah i Georgia året
förut tagits af en liten britisk expedition. Nu gällde det
Charleston, dit Clinton med en del af armén afgick på en
stor transportflotta, sedan han som befälhafvare i NewYork
kvarlämnat den tyske generalen Knyphausen. Klok af
erfarenheten från sitt föregående besök tillsammans med
amiral Parker, utsatte han sig ej denna gång för Moultries
kanoner, utan landsteg på kusten och ryckte landvägen
mot Charleston. Staden försvarades i tre månader tappert
af sina borgare, och sin garnison – några tusen man under
general Lincoln – och det var först efter en regelbunden
belägring Clinton lyckades göra sig till herre däröfver.
Efter Charlestons fall återvände Clinton till NewYork, sedan
han lämnat befälet åt lord Cornwallis med order till denne
att underlägga sig hela södern. Denna order fann Cornwallis
mindre lätt att verkställa än både han och hans förman
föreställt sig. Några reguliera amerikanska trupper funnos
visserligen ännu ej hvarken i Nord- eller SydCarolina; men
den engelska invasionen och det hänsynslösa, i flere fall
rent barbariska sätt hvarpå ej mindre Cornwallis själf än
hans underbefälhafvare lord Rawdon förde kriget framkallade
ett förbittradt motstånd. Öfverallt bildade sig frikårer
under käcka och beslutsamma anförare: en Sumpter, en Cleveland,
Clarke och Marion. De flesta hade, som den gamle Moultrie,
någon grad vid milisen, men voro för öfrigt farmer eller
plantageägare. Af militärisk hållning och prydlighet hade de
intet: de slogos helst i skjortärmarna eller buffelskinnströjan.
Deras taktik var att med sina män i massa kasta sig öfver den
oförberedde fienden. Blefvo de då slagna, samlade de sig lugnt
till ett nytt anfall och fortsatte därmed tills de uttröttat
sin motståndare och tvungit honom att gifva sig.
Den ryktbaraste bland dessa friskarechefer var öfverste
Sumpter. Han samlade i NordCarolina omkring sig några
hundra man, flyktingar liksom han från grannstaten i söder.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
