Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 13. Befrielsekriget
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
honom i Westminster Abbey, som han varit en stor och
icke blott en olycklig man. Upphofsmannen till hans olycka,
Benedict Arnold, användes en tid af general Clinton till
att härja sitt eget fäderneslands kuster, och han lånade
sig villigt därtill. Äfven engelsmännen skydde honom,
och han framlefde sina sista dagar i London, ett föremål
för allmänt förakt.
Voro dessa krigets sista år ytterst svåra för amerikanerna,
voro de det emellertid knappast mindre för engelsmännen.
Kriget hade slukat ofantliga summor, öfver 100 millioner
pund sterling redan i slutet af 1780, och skatterna och
statsskulden hade vuxit i proportion. Antalet af Englands
fiender hade tillika ökats i oroväckande grad: det hade nu
mera att göra front ej blott mot sina amerikanska kolonier
och mot Frankrike, utan äfven mot Spanien och Holland, som
båda slutit sig till dess fiender och ingått förbund med
Amerika. Dessutom såg det sitt öfvervälde på hafvet allvarsamt
hotadt. Ryssland, och jämte det de andra nordiska makterna
samt Frankrike och Spanien, hade i London afgifvit en förklaring,
där neutrala makters fartyg tillerkändes rätt att fritt färdas
mellan krigförande makters hamnar och längs deras kuster samt
fritt in- och utföra varor till och från sådana hamnar. Och till
skydd för de neutrales rätt hade mellan de nordiska makterna
ingåtts Den beväpnade neutraliteten.
Under dessa förhållanden växte fredspartiet betydligt
både i landet och i parlamentet. Regeringen, hvars främste
man lord North ännu var, hade all möda att värja sig
mot de städse förnyade anfallen af en opposition, som
hade i spetsen för sig sådana talare som Edmund Burke,
Charles Fox och Richard Brinsley Sheridan. Lord North
ville gifva efter och begärde sitt afsked, men Georg III
var oböjlig och ville fortsätta kriget till det sista,
litande på den lydiga, ehuru starkt hopsmälta majoritet
hans regering ännu hade i parlamentet. Det behöfdes ännu ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
