Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 14. Unionen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
1812–1813, bestod mest af smärre operationer på gränsen mot
Canada under olika befälhafvare och med växlande framgång:
hufvudsyftet, en lycklig invasion af denna provins, vanns
dock lika litet under detta som det föregående kriget.
Däremot vunno amerikanerna två lysande sjösegrar öfver
engelska flottiljer på Champlain- och Eriesjöarna. Flere af
deras fregatter utfäktade ärofulla envig med engelska örlogsmän,
och deras kapare hade snart nästan rensat Atlanten från engelska
handelsfartyg.
Väl gick 1814 en engelsk flotta under amiral Rose uppför
Chesapeakviken och Potomac och uppbrände unionens nya
hufvudstad; men ett de första dagarna af 1815 gjordt försök
att med landstigningstrupper under general Pakenham taga
NewOrleans misslyckades helt och hållet. General Andrew Jackson
från SydCarolina, en man som sedermera skulle spela en stor
politisk roll, hade ett stycke söder om staden, till en del af
bomullsbalar, uppkastat så fruktansvärda linier och försvarade
dem så beslutsamt, att flenderna efter ett fruktlöst stormningsförsök
och stora förluster måste åter inskeppa sig. Bland de fallne var
Pakenham själf.
Den ofantliga skada Englands handel lidit under kriget hade
gjort det benäget för fred, och den var redan afsluten när
angreppet mot NewOrleans gjordes. I fredsfördraget förbundo
sig båda makterna att återlämna hvad
[bild]Andrew Jackson.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
