Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 14. Unionen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kolonisationen förvärfvats väster om Alleghanybergen, där
redan nu ett antal lifskraftiga stater och territorier
uppvuxit. Historien om denna kolonisation skola vi förtälja
i nästföljande kapitel. Men äfven öster om bergen, i
kustlandet, hade nya stater tillkommit. Vermont, förut en
del af NewHampshire, hade redan 1791 som en fjortonde stat
upptagits i unionen, och af Förenta staternas nordöstligaste
område, Maine, först en proprietärkoloni, men sedan
tillhörigt Massachusetts, bildades nu 1820 en ny stat.
Med den femte presidentens, James Monroes, ämbetstid
(1817–25) ha vi hunnit slutet af unionens första tidehvarf.
Flere omständigheter bidraga att göra denna tid till en
gräns mellan ett äldre och ett nyare Amerika. Den generation
som grundlagt unionen är nu i det närmaste försvunnen från
skådeplatsen, och nya, under andra förhållanden uppvuxna män
ha trädt i stället. John Adams och Jefferson, de båda
hufvudrepresentanterna för de meningsriktningar som i unionens
första dagar kämpat om väldet, hade i många år lefvat fullkomligt
skilda från det politiska lifvet innan de båda på samma dag,
den 4 juli 1826, skattade åt förgängelsen. Hamilton hade redan
tjugu år förut midt i sin fulla kraft bortryckts. Madison förde
visserligen ännu i tio år en afgången amerikansk presidents
obemärkta, tillbakadragna lif, men på sitt lands rådslag utöfvade
han intet inflytande.
Men äfven åsikterna och sträfvandena voro andra än förr. Den mer
idealt anlagda tid, då man kämpade för stora gemensamma intressen,
hade aflösts af en annan, då de enskilda staternas intressen, för
ett ögonblick tillbakaträngda, åter stucko upp hufvudet. Nord- och
mellanstaterna, där unionen haft sitt kraftigaste stöd, hade länge
haft ledningen; men nu hade med det demokratiska partiets seger
Södern, där detta parti hade sitt högkvarter, blifvit den herskande
landsdelen, och de fyrtio år som nu följa få helt och hållet prägel
och färg af sydstaternas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
