Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 14. Unionen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
infördes i det offentliga lifvet en viss grofhet i ton och
parlamentariska bruk, som bjärt stack af mot de offentliga
vanor som rådt i de första kongresserna. Men i allt detta
låg ingenting att förundra sig öfver. Det var ett nytt
samhälle som höll på att växa upp ur det gamla, och i sådana
öfvergångsprocesser är det sällan något mer än den svällande
lifskraften som fängslar betraktaren. Och lifskraft fanns
här i sanning! På mindre än ett halft århundrade efter
unionen hade samhälle på samhälle, som cellerna i en bikupa,
hopat sig i oändlighet. Vildmarken vek hastigt undan. Byarna
växte ut till territorier, territorierna till stater, och
redan vid den tid där vi nu äro, i början af 20-talet, hade
denna rastlösa kolonisation och statbildning hunnit Mississippi.
Denna stora genomgripande förändring i det inre och yttre, som
visserligen en längre tid pågått, men nu först blir rätt märkbar,
ger Monroes presidentur dess största markvärdighet. Han har för
öfrigt på ett hedrande sätt fäst sitt namn vid en förklaring till
det då af den Heliga aliansen styrda Europa, gående ut på att
Förenta staterna ej skulle kunna lugnt åse en europeisk intervention
på Amerikas jord. Förklaringen, som afgafs i ett budskap till
kongressen 1824 strax efter det sydamerikanska frihetskrigets slut
och var framkallad af planer till en spansk restauration i den södra kontinenten, har alltsedan under namn af Monroe-doktrinen varit en
ledande grundsats i unionens politik.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
