Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 17. Inbördeskriget
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
konfederationens sista armé, och när äfven Johnston
kort därefter måste sträcka gevär, var
hela resningen kväfd, och Richmond, föremålet
för så långvariga och heta strider, besattes
utan motstånd af unionisterna.
"*"
Det var naturligt, att dessa händelser skulle
i Norden framkalla en stämning af allmän och
djup tillfredsställelse. De oerhörda offer
man under dessa förfärliga fyra år bragt den
stora saken hade således ej varit gjorda
förgäfves: unionen var räddad! Glädjen var
dock för mycket blandad med sorg att gifva
sig luft i högljudt jubel: af triumfens
skadeglädje hörde man i Norden ej mycket,
och lika litet af hämdlystnadens fanatism.
Segervinnarne handlade med en högsinthet
och mildhet som tillvunno dem aktning och
beundran äfven af dem som hittills endast
i njuggt mått tillmätt dem rättvisa.
Ingen af de i vår gamla världsdel efter
revolutioner och restaurationer vanliga
politiska förföljelserna fläckade den
vackra segern. Jefferson Davis, som
tillfångatagits under flykten, hölls väl
en tid i fängelse, men tilläts sedan att
begifva sig hvart han ville; samma frihet
gafs äfven upprorets öfriga ledare, äfven
de mest hatade, och utsträcktes inom kort
genom en allmän amnesti till alla deltagare
däri. Det var statsmannavishet ej mindre än
mänsklighet som dikterade dessa för Amerika
hedrande åtgärder.
Men segerglädjen blef ej många dagar gammal.
Den afbröts redan efter en knapp vecka plötsligt
af en förfärlig tilldragelse: mordet på
presidenten Lincoln.
Lincoln hade sedan hans fyraårsperiod gått till
ända blifvit i november föregående år med stor
majoritet omvald. Och han förtjänade väl detta
prof på sina landsmäns tacksamhet. Med sitt
glada mod och sin aldrig sviktande tillförsikt
hade han hållit det stora verket uppe,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
