Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Elias Sehlstedt av Carl Snoilsky
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
En gång skyfflas stoftets öden
Uti grafven om hvarann;
Att bli vän och bror med döden,
Gör så godt du kan.
Vår skald såg dagen den 8 december
1808 i Hernösand, där fadern, Abraham
Sehlstedt, var handlande. Här genomgick
han skola och gymnasium. Sina
ungdomsminnen från »det ångermanländska
stöperiet för framtidens snilleljus» har han själf
lifligt tecknat uti en skizz, kallad »Ett
stycke minne från skolan och gymnasium
i Hernösand». Glanspunkten är
skildringen af de tre årliga gymnasistbalerna, då
de unga alumnerna med håret lockigt
friseradt »à la Carl Johan» förde stadens
döttrar i dansen, i täflan med balens lejon,
löjtnanterna vid Jämtlands fältjägare med
förgylda jägarhorn på de gröna
frackskörten. Mellan danserna åto herrarne
och damerna smörgåsar. Spritdrycker
förekommo icke, allt var gemytligt och
framför allt billigt, så att ingen hade skäl
till klagan »att tockna baler göra vår
ruin».
Vid sin norrländska hembygd förblef
Sehlstedt troget fäst, fastän han efter ödets
lagar i framliden sländigt skulle få nedslå
sina bopålar i sydligare trakter:
Är man född i Haparanda,
Skall man dö i Falsterbo,
säger han sjelf humoristiskt. Tanken på
den oförgätna hembygden bröt dock oftare
fram som en mollton, t. ex. i det vackra
stycke Norrländningens hemlängtan,
där han tillika på ett rörande sätt dröjer
vid sin faders minne:
Väl sofver min fader — det sjungande haf
Vid grönskande strand honom sofver,
Och björkarne gro kring den älskades graf
Och fläta sitt skugghvalf däröfver.
Sehlstedt blef student i Upsala 1829,
men fick snart börja att försörja sig själf,
sedan hans fader aflidit utan att
efterlämna tillgångar. Den unge studenten
konditionerade nu såsom informator i flera
hus, bland andra hos den gamle
girigbuken och cynikern J. J. von Scheven på
Siggesta, hvars bekantskap skulle blifva
så ödesdiger för C. J. L. Almqvist.
Intrycken från den tid då Sehlstedt skötte
andras undervisning synas icke hafva hört
till de angenämaste, att döma af den bild
han gifver oss af Informatorn, denna
förbisedda personlighet, som »står i rang
näst intill familjens katta», och som i
känslan af sin ringhet befinnes vara
Blyg till den grad, att han går
I farstun ut, då han sig snyter.
Lifvets motigheter började Sehlstedt
redan tidigt att sjunga bort. Allt ifrån
gymnasietiden hade han sysslat med rim
och meter — sagan »Byxorna» lär vara
hans äldsta i tryck bevarade alster. Vid
universitetet började den poetiska ådran
att flöda rikare och snart påträffade man
både i »Upsala-korrespondenten» och
Stockholmstidningar signaturen — dt under små
stycken, i hvilka det för den fullfärdige
skalden utmärkande skaplynnet redan kan
spåras. 1832 samlade han ett urval af
dessa förstlingar uti ett litet häfte
»Norrlandsblommor», hvilket emottogs välvilligt.
Sommaren 1834 — koleraåret —
befann sig Sehlstedt — då för tiden en liten
mager och späd student, såsom han själf
beskrifver sig — på besök bos en god vän,
disponenten Smith på Kummelnäs, en
egendom på Värmdön. Sehlstedt lefde lyckliga
dagar hos denne afhållne vän, en stor
jägare och kraftman, hvilken, då Sehlstedt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sat Dec 9 22:54:49 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/esesaovi/0015.html
