Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elias Sehlstedt av Carl Snoilsky
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
var rädd att smutsa sina skor på den
rägnblöta marken, utan möda bar den
lille studenten på sina axlar en halftimmes
väg fram till prostgården, dit de skulle.
Sehlstedts afsigt hade ursprungligen varit
att från Stockholm begifva sig tillbaka till
Upsala för att återupptaga studierna, men
då den i anledning af farsoten påbjudna
karantänen lade hinder i vägen härför,
mottog han Smiths inbjudning att tills
vidare stanna på Kummelnäs.
Denna rubbning i hans närmaste
planer blef utaf afgörande betydelse för hela
hans lefnad, och det i mer än ett afseende.
Dels mognade härute på landet tanken att
lämna studievägen för en praktisk
verksamhet, dels var del här — på Velamsund —
som han skulle göra första bekantskapen
med sin blifvande hustru och hennes familj
— för att icke tala om, att en gång i
framtiden en son till Smith och en dotter
till Sehlstedt skulle blifva ett par och bebo
Kummelnäs.
Från vistelsen på Värmdön har
Sehlstedt antecknat ett litet lustigt äfventyr,
infördt i hans skrifter under namnet
Skogsbruden, angående en då för tiden i
skärgården gängse egendomlig sedvänja, hvaraf
nu väl intet spår finnes.
Sedan Sehlstedt bestämdt slagit Upsala
och förlängd akademisk kurs ur hågen,
beslöt han sig 1836 för inträde i
tullverkets tjenst. Kunde det för Bellman gå
ihop med poesien att vara i
Nummerlotteriet, går det an för mig att vara i
tullen, menade Sehlstedt — och framtiden
visade, att poesien icke blef lidande därpå.
Efter några års tjenstgöring inom
verket erhöll han 1842 platsen som
tulluppsyningsman vid Mems station i
Östergötland. Medan nästa år stod bostället i
ordning att mottaga en ung husfru.
Augusta Ekman hette Sehlstedts brud, dotter
till major Ekman. Det nygifta paret måste
lära sig hushålla väl — löneinkomsterna
uppgingo blott till 500 kr. — men det
gick ändå ihop, och de trifdes förträffligt
i detta första hem —:
Min Gud, så trefligt! Fyra rum
Och kök — och allt nyrepareradt,
Och fönsterrutor nitton tum,
Just herrskapslikt och väl rangeradt.
Här i sängkammarn får du lof
Att se hur vänligt solen skiner.
Ack titta! — Hvilken söt alkov
Med tryckta nettelduksgardiner!
Här är packhus, här är tullen,
Här är herresätet Mem,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
