Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elias Sehlstedt av Carl Snoilsky
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
äro präglade af det för honom
egendomliga i ton och uttryckssätt. Visserligen
var han olärd i konstens formella mysterier:
fel mot grammatika och meter förekomma
stundom, men hans medfödda förmåga af
versifikation och språkbehandling är icke
desmindre utomordentlig. Hans penna
träffar osökt det betecknande ordet, det
betecknande rimmet - man vet, hvilken
makt just rimmet utöfvar, framför allt i
komisk poesi, och Sehlstedt åstadkommer
härigenom den lyckligaste effekt. Man
måste gå tillbaka till Anna Maria Lenngren
och Bellman för att i vår litteratur finna
motstycken. Hans musikaliska öra gör
tillika hans vers ytterst sångbar; dess
lättflytande melodi ledsagar oafbrutet hans
otvungna, naturligt lediga satsbyggnad.
En af Sehlstedts egenheter är vanan
att i parodiskt syfte, späcka sina dikter
med citat ur andra författare, icke för att
förlöjliga dessa, men för att åstadkomma
en komisk verkan genom citatens
användande i en annan mening än den
ursprungliga. Nämnda vana är stundom
något tröttsam, ehuru icke kan nekas att
dessa oförargliga parodier ofta nog äro i
hög grad roliga.
Till sist några ord om de synpunkter,
som blifvit följda vid urvalet af de i
närvarande upplaga intagna sånger och visor.
Sehlstedt egde, såsom vi känna, icke
många strängar att spela på, fastän han
med aldrig utsinande friskhet förstod att
uppfinna variationer på sina
älsklingsämnen. Månget stycke bär sålunda dragen
af den äkta Sehlstedt och kunde, taget
ensamt för sig, vara ett godt prof på hans
sång: – men de äro alltför talrika, dessa
stycken af samma klass, och stå hvarandra
i ljuset. Man ser slutligen icke skogen
för bara träd. Jag har därför sökt att
efter bästa förmåga utvälja de för hvarje
ämne eller tonart mest betecknande.
Af de många årsrevyerna och
tillfällighetsstyckena, hvilka naturligt nog
förlorat sin bästa egenskap med aktualitetens
intresse, hafva ej flera upptagits än som
var erforderligt för att i detta afseende
karaktärisera Sehlstedts manér.
Ett eller annat svagare stycke,
företrädesvis inom den komiska genren —
till och med underlägset flera bättre som
uteslutits, — har likväl fått plats i
samlingen, när detsamma, stundom blott till
följe af någon särdeles väl funnen strof,
råkat blifva en favorit hos allmänheten,
och sålunda icke bort saknas här.
Äfven många af Sehlstedts aldra
förträffligaste visor innehålla här och där
små formela ojämnheter, som det varit en
lätt sak att med ett penndrag afhjälpa.
Jag har dock af princip uraktlåtit detta,
ehuru det varit frestande. Hufvudsaken
är ju dock att själfva poesien är äkta.
Sehlstedt blir icke mindre därför att dessa
små ojämnheter stå kvar, eller större genom
att de tagas bort.
Och nu, gamle afhållne sångare Elias
Sehlstedt, må du tala för dig själf, bättre
än din utgifvare förmått framställa dig!
Fastän saxen här och där afkvistat trädet,
är där kvar mera än tillräckligt af den
friska, gröna löfkronan, för att till oss
återbringa doften från din diktarvår. Huru
mycket än tiden och tidslynnet må hafva
förändrat sig, skall, hoppas vi, det folk
för hvilket du sjungit, hos dig alltid
igenkänna några af de egenskaper, hvarigenom
det själf är älskvärdt — och lyckligt.
Carl Snoilsky.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
