- Project Runeberg -  Elias Sehlstedts Sånger och Visor /
309

(1893) [MARC] [MARC] Author: Elias Sehlstedt With: Carl Larsson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Höstbref från Sandhamn

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

illustration placeholder


Hur man sig mot ödet bemannar
Och håller sig modig och frisk,
Man ledsnar till närmaste grannar
Att endast ha lefvande fisk.
Kan någon med litet sig nöja,
Det är komministern i Möja.

Här inga sällskaper genera,
Församlingen bor ej på ön.
Här får komministern spatsera
Och språka med vågornas dön.
Kan någon med litet sig nöja,
Det är komministern i Möja.

Att äta väl presten ock tarfvar,
Han ej mer än menniska är.
Man vet väl, att Gud föder sparfvar,
Men aldrig så kinkigt som här.
Kan någon med litet sig nöja,
Det är komministern i Möja.

Bland starrgräs och tunnsådda blader
Der vandrar en kossa, min själ!
Får hon ingen hjelp af Gud Fader,
Så svälter hon säkert ihjel.
Kan någon med litet sig nöja,
Det är komministern i Möja.

Det hela är ödsligt och naket,
Der finns hvarken häst eller dräng
Och inga små pullor på taket
Och inga små lam uppå äng.
Kan någon med litet sig nöja,
Det är komministern i Möja.

I två rum och kök han logerar
Rätt varmt, om han klär sig i skinn;
Förlåt, om det icke generar,
Var god, erkebiskop, stig in!
Kan någon med litet sig nöja,
Det är komministern i Möja.

Här får man ej vara sensibel
För himmelens väder och vind.
De bläddra i psalmbok och bibel
Och kyssa på mun och på kind.
Kan någon med litet sig nöja,
Det är komministern i Möja.

*


Jag begriper ej, huru man kan prisa
hösten; en fuling, hur man vänder honom,
glåmig och utlefvad, som ockrar på alla
menniskor och ropar oupphörligt: köp!
köp!
Han är tjenstemännens förtviflan
och fruarnas ängsligaste företeelse; ett
skafferi-spöke, som skrämmer dem, hvar
gång de öppna dörren till den tomma
förrådskammaren; en äppeltysk med de
oförskämdaste pretentioner; en storpuffare
för sko- och paraplybutiker; spottar folk
i synen om man ej köper paraplyer, och
smutskastar, om man ej köper bottforer;
nagelfar hattar och bakbyxor, och skäms
ej att handskas med oskyldiga
underkjortlar.

»Rönndrufvan glöder!» ja, det är
mycket sant; men tag fram drufsorten, och
det finns ej i hela verlden ett så tarfligt
Bacchi-barn, som skulle kunna höja en
enda ton till dess berömmelse. Men
hösten smickras, liksom andra rika

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 22:54:49 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/esesaovi/0349.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free