Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Romans.
"Stundom äfven vaken drömmer jag”,
Ni kan höra ett utaf bevisen:
Jag gick ut en vacker vinterdag
Att förlusta mig en stund på isen.
Utom att det hör till goda ton —
Lika godt, man måste ha motion.
Det blef skumt utöfver sjö och land,
Solen hade släckt sin bleka flamma.
Öfver skogens dunkelgröna rand
Månans anlet syntes i detsamma.
Ack, jag blef förtjust, jag det tillstår,
Fast jag månan sett i femti år.
Lika glad jag honom såg igen,
Lika kry han också tycktes vara.
Och jag talte till min lilla vän:
livad du lycklig är, o måne klaral
Och med blicken emot himlens tak
For jag ner — uti en öppen vak.
Uj! det var hin håke till motion!
Dödens handske kände jag i lufven;
Men igenom månans attraktion
Kom jag upp igen, fast blöt och dufven.
Efter detta dödens nappatag
Aldrig mera vaken drömmer jag!
 |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
