Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
59
Nej! — hvem bad dig gå ut,
Sångmö ! gå hem, stöp ljus!
Lyran. jag riktigt har håg
Byta mot yx och såg.
Det enda som lifvar opp det ödsliga landskapet är
en get — tarflighetens sinnebild. Ilon har fördjupat sig
i botaniska betraktelser, och tycks just nu vara sysselsatt
med lösningen af det kinkiga problemet, huruvida det
skulle ligga inom möjlighetens gräns att hemta någon föda
ur kasserade löfruskor. Födan kunde visst vara bättre;
men i dessa dyra tider resonnerar hon ganska förståndigt:
”man vet hvad man har, men vet ej hvad man kan få.”
Der hon nu står, omgifven af en hård natur, återger hon
en hemsk men sann tablå af hungersnöd och barkbröd.
På en klippa näst intill står en bock, förmodligen
hennes son, hvilken hon tycks vilja skryta med, emedan
hon än med välbehag betraktar sin sötunge, än kastar
sina blickar opp till mitt fönster, liksom hon ville att
äfven jäg skulle dela hennes beundran. Men hvem har
icke gjort en bock här i verlden! Det kan icke vara
någonting att skryta öfver.
Emedlertid tycktes bocken ingalunda dela söta mam-
mas åsigter i afseende på födoämnena, utan roar sig i
stället med att klia hornen mot min mangelbods-vägg.
Det kunde han låta bli, ty han skafver af färgen. Han
tycks ej ha sinne för målning och troligen lika litet för
de sköna konsterna i allmänhet. Vore det icke synd att
sätta öknamn äfven på en bock, skulle jag kalla honom
Bodell, efter han skafver på min bod.
Men nu aflägsnar sig geten — kanske stött öfver
mitt ringa deltagande för hennes unga bock, eller sanno-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
