- Project Runeberg -  Samlade Sånger och Visor, Gammalt och Nytt, af Elias Sehlstedt / Andra delen /
60

(1861-1876) Author: Elias Sehlstedt With: Arvid Ahnfelt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

60

likare derför att hon anar oväder och vill sätta sin person
i säkerhet, innan mörkret inbryter. Lika godt! god natt,
Anna Stina!

En liten strof ännu skulle jag vilja förtälja om en
get, medan jag kommer ihåg, och efter yrvädret ännu
ej börjat:

För några år sedan lefde här på stället en gammal
gumma, som hette Lisa. Hon hade en get, som var hen-
nes glädje, och som, till erkänsla för den moderliga om-
vårdnad hon rönte som barn i huset, skänkte henne dag-
ligen både mjölk och kaffegrädde. Men en natt dog geten.
Gumman Lisa var otröstlig. Jag kan ej beskrifya hennes
bedröfvelse utan att låna ord af Vitalis:

”Hon åt ej, drack ej, sof ej, och gjorde ej sitt tarf.” —

Sjelfva snusdosan, som annars var hennes tröst och
förnöjelse under hennes reflexioner öfver lifvets njugghet,
hade nu under sitt lock ingenting lockande; och den lilla
blanka kaffepannan, som hon brukade kalla för ”lilla
Brunstedt”, och hvilken i åratal utgjort hennes käraste
möbel och en fägnad för ögon, öron och alla lemmar,
förnuft och alla sinnen, stod nu obrukbar, sedan grädd-
underhållet af ett oblidt öde blifvit så oförmodadt indraget.
Hennes sorg var så mycket större, som hon i sin fattig-
dom icke egde det ringaste hopp att kunna förskaffa sig
en get igen. Och hvad är ett lif utan hopp — och en
fattig gumma i skärgården utan get!

”Men då nöden är störst, är hjelpen närmast.”

En jovialisk öfveruppsyningsman fattades af den väl-
villiga tanken att hjelpa gumman Lisa. Han klädde sig
1 svart frack, hvit halsduk, satte krusflor kring sin halm-

hatt och företog en humoristisk vandring omkring till

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 22:55:44 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/esesov/2/0064.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free