Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
99
—
Jag utrustades genast med bössa, viska och jägar-
horn och satte mig upp på hans axlar. "Kom i håg,
tillade min tvärsäkre vän, "att du ej får sälta din aka-
demiska fotsula på marken, förrän du ståndar på prestons
dogmatiska golf. Söta karl skall bli storögd och gapande,
då han ser oss komma på detta för honom okiindna sitt
att färdas. Han bjuder genast på den gödda kalfven
och vi bli välkomna som englar i hans patriarkaliska
tjäll.." Söta kar! var nemligen patron Schmidts hvardags-
benämning på pastor Moberg.
Jag blåste till uppbrott några ovana och äfventyr-
liga toner på mitt jägarhorn och fann snart med stor
tillfredsställelse att min tvåfotade häst bar särdeles lätt.
Öfverallt i gluggar, dörrar och fönster tittade folket på
den sällsamma ridten.
Då vi efter en stunds vandring uppåt skogen möttes
af en gärdesgård, som vi måste öfver, ville jag af ömt
hjerta stiga af och befria min vän ifrån hans börda och
begqväma mig att gå på egna fötter; men då visade han
sitt istadiga humör och ville alldeles icke höra talas om
någon förändring i den utstakade planen för vårt fälttåg,
utan lät mig sitta af på gärdesgården, till dess han sjelf
klifvit öfver, hvarefter han tog mig på axlarna igen och
fotade på i samma tågordning.
Då vi slutliven kommo till en dalsänkning, som var
temligen vattenhaltig, var jag rätt nöjd och beluen
att få sitta torr om föllerna i mina snygga blankläder-
. or . a na .s 2
skor, medan min outtröttlige patron klef oförskräckt på i
sina höga vattentiäln jaxistöllar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
