- Project Runeberg -  Samlade Sånger och Visor, Gammalt och Nytt, af Elias Sehlstedt / Femte delen /
100

(1861-1876) [MARC] Author: Elias Sehlstedt With: Arvid Ahnfelt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

100

Men nu mötte oss on syn, som ovilkorligen kom oss
att stanna och häpna. Vi gnuggade oss i ögonen, för
att få klart för oss, hvad dot var för en brokig och be-
synnerlig massa, som rörde sig i rak riktning emot oss
ifrån skogsbrynet på andra sidan af den sumpiga dal-
gången.

"Det är visserligon ett spökelse," utvopade min vän,
"blås i hornet, i fall fan är lös, och låt oss se hvad det
kan hv för verkan." Jag blåste i hornet, men utan
någon synbar effekt. Den besynnerliga massan, som för
våra ögon blef allt brokigare och brokigare, nalkades
småningom, till dess vi slutligen möttes, ansigte mot an-
sigte, då vi å ömse sidor utbrusto i det muntraste skratt,
som gaf eko i de omgifvande bergen.

Lika barn leka bäst. Det var nemligen en brud,
som, iklädd alla möjliga grannlåter, kom tågandes med
sin så kallade bönekarl, hvilken hade då, som ännu i dag,
till uppgift att följa bruden omkring i gårdarna för att
vara hennes beskyddare samt i en medförd säck taga
om hand do gåfvor af matvaror, penningar och effekter,
som vankades här och der, och som voro afsedda för
det stundande bröllopot.

Bruden, som kom från Velamsunds herrgård, på
väg till Kummelnäs och iklädd skor och hvita strumpor,
och som ej kunde, med någon utsigt att bibehålla sin
bruddrägts ursprungliga renhet och glans, traska igenom
den sumpiga dalgången, hade sett sig föranlåten att
sätta sig 1 säkerhet på sin följeslagares rygg. Denne
palitlige beskyddare höll nu troget hennes hvita ben,

olt 1 hvar hand, framför sig, så att han gick liksom i

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 22:55:14 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/esesov/d5/0084.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free