- Project Runeberg -  Eskimålif /
94

(1891) [MARC] [MARC] Author: Fridtjof Nansen Translator: Ernst Lundquist With: Otto Sinding - Tema: Greenland
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 8. Kvinnans ställning och arbete

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

94

ÅTTONDE KAPITLET.

kan sättas på kajaken och så torka där. Dessa skinn
äro mörka af det skälet, att den yttre hinnan af huden
hos sälen är svart eller mörkbrun.

Hvita kajakskinn (uncek) beredas därigenom att de i
färskt tillstånd rullas samman, sedan späcket blifvit
någorlunda afskrapadt, och läggas på ett lagom varmt ställe
ute eller inne. De ligga så länge, tills håren och yttre
hudhinnan lätt afskrapas med ett musselskal. Till detta
arbete använda de grönländska skönheterna dock helst
tänderna, de få därvid suga i sig litet späck, som smakar
dem förträffligt. Därefter hängas om sommaren skinnen
upp till torkning — icke i solen — öfver en stång och
flyttas oupphörligt, för att de skola torka jämnt. Om
vintern gömmas de liksom de svarta skinnen i snön. Då
den mörka hudhinnan ju är bortskrapad, äro dessa skinn
helt ljusa eller hvita, då de äro färdiga.

Att lägga märke till är, att ingen af dessa skinnarter
utspännes under torkningen.

Bägge slagen af skinn användes också till
kvinnobåtar.

Till kajaken anser man de hvita skinnen, som
ständigt böra smörjas med sälspäck, bäst om sommaren, men
däremot de svarta skinnen, som aldrig smörjas, bäst om
vintern. En riktig storfångare öfverkläder därför helst
sin kajak två gånger om året, det allmänna är dock nu,
att detta endast sker en gång årligen.

Skall ett sälskinn användas till kamiker (skodon),
afskrapas späcket och de undre lagren af själfva huden
med en krokknif (selo) på ett eget därtill inrättadt bräde
af ett hvalskulderblad. När skinnet genom skrapningen
har blifvit helt tunt, lägges det i gammal urin en dag
eller så, tills håren kunna afnappas med en knif. När
detta är gjordt, spännes skinnet med tillhjälp af små
benstift ut på jorden eller snön att torkas. Därefter

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Apr 16 17:12:02 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/eskimalif/0124.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free