Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 8. Kvinnans ställning och arbete
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KVINNANS STÄLLNING OCH ARBETE.
99
detta egentligen så mycket värre än när t. ex. »strålarne»
i Bergens omnejd på hemvägen från staden tända en
pipa, lägga sig bak i båten och låta kvinnorna ro sig hem?
Att kvinnorna icke stå i så högt anseende som
männen, måste jag tyvärr äfven medgifva; det synes bl. a.
framgå däraf, att när det kommer en gosse till världen,
jublar far och mor strålar af stolthet, men kommer det en
flicka, gråta bägge eller äro åtminstone mycket missbelåtna.
Men är nu egentligen detta att undra på? Med all
sin godhet är eskimåen icke mera än en människa.
Gossen betraktas naturligtvis som den blifvande
kajakman-nen och fångaren och som familjens stöd på föräldrarnas
gamla dagar, alltså som en direkt Ökning af driftkapitalet,
medan de väl anse, att världen ändå får tillräckligt med
flickor.
Samma skillnad gör sig därför också gällande i
barnens uppfostran, i det gossarne alltid betraktas som
blifvande f ångare och försörj äro, hvilka det på allt sätt
måste ställas bra för, och om en gosses föräldrar dö, är
det ingen nöd med honom, emedan alla gärna vilja ha
honom i huset och ta sig af honom på bästa sätt, så att
han skall trifvas bra. Icke så med flickorna; om de
förlora sina föräldrar och ej ha några vänner, få de
visserligen mat i öfverflöd, men de måste ofta nöja sig med
de eländigaste kläder, och det kan ibland vara riktigt
ynkligt att se dem. Uppnå de giftasåldern, äro de
ungefär jämngoda med flickor i bättre ställning, ty de få ju
intet arf, och nu kommer det, som Dalager säger, an
»på skönhet och fermeté, som skall formera deras credit
hos de unga karlarne; fattas det, äro de föraktade och
bli aldrig gifta, efter där finnes tillräckligt många att
hålla mönstring ibland». Detta kunna de dock icke klaga
öfver, alldenstund det icke är bättre för karlarne; ty kunna
de icke bli fångare, hvilket stundom händer att de icke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
