Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 9. Kärlek och giftermål
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
106
NIONDE KAPITLET.
Kan en fångare på ostkusten underhålla mer än en
hustru, tar han gärna en till; de flesta duktiga fångare
där ha därför två hustrur, men aldrig flera.1 I
allmänhet synes den första hustrun icke tycka om att få en
rival, ibland sker det dock på hennes uttryckliga begäran,
för att hon skall få mera hjälp med arbetet inomhus.
Anledningen kan också vara en annan. »En gång
frågade jag en hustru», säger Dalager, »hvarför hennes man
hade tagit medhustru. Jag bad honom själf därom,
svarade hon, eftersom jag har ledsnat på att föda flera barn.»
Polyandri eller mångmänneri förekommer endast
sällan. Nils Egede omtalar en kvinna, som hade två
män,,och så väl hon som de voro angekoker.
Vid kristendomens införande blef naturligtvis detta
ursprungliga, lättvindiga sätt att gifta sig på afskaffadt
på Grönlands västkust, och där blir man nu förenade
under liknande religiösa ceremonier som i Europa.
Bruden behöfver icke heller spjärna emot så mycket som förr.
Men var det förr lätt att få sig en hustru, så har
det därigenom ofta blifvit ganska besvärligt. Vigseln
måste nämligen nödvändigt förrättas af en präst, de
infödda kateketerna, som äro prästens ställföreträdare på
de olika boningsplatserna, äro icke goda nog därtill. När
man nu bor på ett ställe, dit prästen möjligen kommer
en gång om året eller kanhända en gång hvartannat år,
måste man alltså passa på att bli ense med sin brud
just då. Men om en ung, kraftig sälle får lust att gifta
sig just som prästen har rest, måste han alltså vänta ett
eller två år med att få den nödvändiga vigseln.
Att en sådan ordning leder till, att man ingår lösare
förbindelser eller gifter sig utan prästhjälp, måste synas
1 Dalager nämner, att på västkusten hade under hans tid
»knappast tjugondelen grönländare två hustrur, mycket sällan tre eller fyra;
dock har jag hört en man, som hade elfva». G-rønl. Bel., sid. 9.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
