Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 12. Begåfning — Formsinne — Musik — Diktning — Skildringar af infödda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
160
TRETTONDE KAPITLET.
sedan upp till tältet oeh såg då litet nere i fjorden båtar
med en hel hop människor i.
Det var mycket glädjande för oss, då vi sågo båtarna,
ty vi hade blifvit litet ängsliga för att de icke skulle komma.
Där var en båt och en kvinnobåt, då vi blefvo samlade,
var det mycket roligt, då vi ju nu visste, att vi alla skulle
komma till Godthaab. Lappen Balto kokade kaffe, då det
var färdigt, drack jag det och ville sedan gå bort, men då
ropade Peter på mig, jag vände om igen, och det visade
•sig nu, att de ville jag skulle äta tillsammans med dem;
vi åto oss nu rikligen mätta och drucko vårt kaffe därtill.
Då de gjorde i ordning till afresan och besättningarna
på båtarna förde ner sitt gods m. m. till farkosterna, gingo
vi åter ner till våra kajaker; efter att ha lastat dem såg
jag efter båtarna och upptäckte då, att de redan höllo på
att sätta öfver fjorden; vi rodde då bort till dem och nådde
den motsatta sidan af fjorden (solsidan); där drack
besättningen åter kaffe och åt, och sedan foro vi åter vidare,
fastän de icke hade sofvit något den sista natten, ville dock
roddarne helst fortsätta resan. Först då vi kommo till Nüa
(näset), beslöt kvinnobåtsbesättningen sig för att slå upp
tält och stanna där om natten, isynnerhet emedan
kvinnobåtens skinn voro för våta, det var alltför länge den hade varit
i vattnet utan att torka, så att vi ansågo, att det var
farligt att icke låta den torka litet, och äfven för att få sv
ihop några hål, som hade blifvit i kvinnobåten; jag
stannade också öfver natten där för att hjälpa till med att dra
upp kvinnobåten och sätta den i vattnet följande morgon.
Midt i natten gick jag ut ur tältet, då jag såg, att
det var lugnt väder, tyckte jag det var bäst att resa, medan
det var stilla, hvarför jag väckte dem och sade, att det var
bäst att resa nu; medan kaffet kokades, lastade vi båten
och reste vidare.
■ »
Något därefter närmade vi oss Nunangiak, det började
då blåsa upp litet; då de litet längre fram på dagen hade
kommit till Tuapagssuak, gick jag i förväg för att se, hvart
träbåten hade tagit vägen, då jag icke visste, hvar de voro,
om de antingen hade fortsatt resan eller hade slagit upp
tält för natten.
Jag hade nämligen börjat längta efter mitt hem, det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
