Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 12. Begåfning — Formsinne — Musik — Diktning — Skildringar af infödda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
168
TOLFTE KAPITLET
anmälarens mor efter en kopp vatten och lät oss
allesamman ta en klunk däraf, fastän ingen af oss var törstig;
detta skulle vara för att skaffa hennes son ständig tur med
björnen; och det där med blodet hade varit för att visa
hela björnsläkten deras begär efter den; och innan de grepo
sig an med styckningen, dunkade cle med knytnäfvarna på
björnpälsen och ropade: ’Du är fet, fet, fet och rar!’ Och
detta gör man af artighet i den tron, att björnen verkligen
skall vara fet; men då vi öppnade vår, befanns den vara
riktigt ovanligt mager.
Då hufvudet bars in, följde jag med, emedan jag visste,
att det skulle företagas vissa konster därmed. Den första
var, att det sattes på kanten af lampupphöjningen med
ansiktet mot sydost, hvarpå man stoppade till munnen och
näsborrarna med affall från lamporna och annat fett och
slutligen styrde ut dess hjässa med hvarjehanda småsaker,
såsom tillskurna stöfvelsulor, hyfvelspånor, glaspärlor,
knifvar och annat. Riktningen mot sydost antyder den väg,
hvarifrån björnarna bruka komma med storisen
rundtomkring landets södra spets; mossan i näsborrarna skall
hindra den björn, man vill fånga, från att känna lukt af
människors närvaro; och smörjningen i munnen är för att
göra honom till behag, emedan han skall vara mycket
förtjust i brynt fett; småsakerna, hvarmed de pynta hufvudet,
syfta på, att de tänka sig björnen som sänd i ärende till
dem från deras förfäder, för att skaffa dem dessa saker;
och då man räknade ut, att björnsjälen aldrig hann hem
förr än efter fem dagars förlopp, så förtärde man heller
aldrig hufvudet af sin björn förr än efter denna tid,
emedan björnsjälen eljest kunde dö under vägen och
småsakerna till familjen därmed gå förlorade; till och med
hålen bak, där hufvudet är afskuret, stoppa de till för att
hindra förblödning under vägen. Jag kallar nu allt detta
för afguderi; men hedningarne ansågo i forna dagar, att
både allt lefvande och allt dödt hade sin själ; men det
är likväl något, som man icke får förblanda med
människornas odödliga själ. Att nu människor här nere så långt
söderut ännu i våra dagar, så långt efter kristendomens
införande, kunna hänga fast vid åtskilliga af de gamles
bruk, kommer sig däraf, att det nästan icke går något år
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
