Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 13. Religiösa föreställningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RELIGIÖSA FÖRESTÄLLNINGAR.
219
förhäxa deras vapen, så att de icke fånga något o. d.
öfvas dock till största delen endast af en annan klass
människor, de s. k. ilisitsok’enia, som både kunna vara
män och kvinnor.1 Dessa häxor och häxmästare äro
mycket hatade; man trodde, att det mesta onda, särskildt
nöd ocli sjukdom, kom från sådana, och fick man en
misstanke om, att t. ex. en gammal käring var ilisitsok,
blef hon utan barmhertighet dödad. Detta kan ju icke
förvåna oss, när vi tänka på, huru våra förfäder med
prästerna i spetsen brände sina häxor. Medan angekoken
har umgänge med andarne i andra människors närvaro,
så försiggår allt ilisitsokernas umgänge med de
öfver-naturliga makterna i den djupaste hemlighet och endast
för att skada andra. De måste i hemlighet lära af en
äldre ilisitsok och få betala dyrt för lärdomen. Hvilka
öfvernaturliga makter de stå i förbindelse med, synes
icke vara klart, men säkerligen äro de olika
angekoker-nas och hållas förmodligen också hemliga. Deras
djäf-vulska konst använder olika medel som t. ex.
människoben, likkött, ormar, spindlar, vattenbaggar o. s. v., men
det mest verksamma består dock i att taga tupilelc ev.
En sådan tages i största hemlighet af olika djurben, skinn,
stycken af den mans anorak eller fångst, som den skall
fördärfva, och bindes tillsammans eller lindas in i ett
skinn. Den göres lefvande därigenom att trollsånger
sjungas öfver den. Den kan förvandla sig till olika slags
djur och vidunder och skall bringa död och olycka öfver
clen man, mot hvilken den är utsänd, men misslyckas
detta, vänder den sig mot honom, som utsändt den.2
1 Angeltokerna kunde också vara af bägge könen, men kvinnor
synas dock alltid ha varit sällsynta bland dem.
2 Holm, Med. om Grønl. häfte 10, sid. 135; Rink, Esk. Ev.,
sid. 94; N. Egede, 3:dje Cont. af Kel; sid. 43, 48; P. Egede, Eft. om
Grønl., sid. 218.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
